Varför kreativitet är viktigt för mig

Utan tillgång till min kreativitet är jag likt en blomma som inte får varken ljus, syre eller vatten. Och jag ser så många som kämpar med samma sak. Som längtar efter förmågan att prioritera sina kreativa projekt. Som längtar efter tillgång till skaparglädjen de en gång hade. Som finns där inne. Någonstans. Men som av olika anledningar hamnat i skymundan. Känner du igen dig i det?

Jag har sedan jag var på en teaterföreställning med förskolan vetat att det var det här jag ville göra. Spela teater. Skapa berättelser. Beröra och få andra att uppleva samma fängslande och förtrollande värld jag försattes i vid det teaterbesöket.

Jag har alltid älskat att spela teater. När den här bilden togs visste jag ännu inte om att denna dröm skulle hamna på is.

Min teaterdröm och lusten till att utforska och leka stängdes ner helt när jag gick i högstadiet. Vilket bidrog till att jag länge (ca 25 år) har levt avstängd ifrån kreativiteten, så som jag längtade efter att uttrycka den. Uppvuxen i en sekt där alla slags intressen som inte gagnade församlingen var något förkastligt och förknippat med synd och ”andlig svaghet” fattade jag snabbt att det här inte var accepterat.

Jag sökte och kom in på två olika teatergymnasium och blev direkt motarbetad av de vuxna i min omgivning. Äldre män i församlingen såg till att “tala mig till rätta”. All annan utbildning utanför sekten var inte vägen till evigt liv som de förkunnade. Tvärtom. Så om jag ville leva skulle jag alltså inte satsa på mina kreativa drömmar.

Jag ville leva. Så jag stängde av min kreativa längtan och tackade nej till teaterskolorna. Och därmed kopplade jag bort en del av det som var jag.

I vuxen ålder har jag hittat min väg ut. Ut från sekten. Till friheten att tro på vad jag vill. Friheten att vara den jag är. Friheten att helt få utforska och uttrycka min kreativitet. Det kom inte utan ett högt pris, men det var så värt det.

Idag spelar jag teater och är del i en ensemble som heter Autoantonym på Improvisationsstudion i Stockholm, jag målar och skriver. Något som är fantastiskt roligt och givande, på så många plan. Jag har svårt att begränsa mig till ett uttryck, en sak - även om det stundtals hade varit skönare tror jag...

Det här är också varför jag brinner för att hjälpa andra som av en eller flera orsaker tappat bort sin kreativitet. Orsaken eller anledningen spelar ingen roll. Vägen till kreativiteten är ändå densamma.

Genom självmedkänsla, nyfikenhet, tillgång till barnasinnet och en stor dos kreativt mod. Bland annat.

Hur är det för dig? Är det viktigt för dig att uttrycka dig kreativt och varför? Vilket eller vilka kreativt/kreativa uttryck lockar dig mest?