Va? Redan i slutet av mars?

Med den snöstorm som var för ett par veckor sen i kombination med många parallella projekt ihop med en förkylning så kanske det inte är så konstigt att man inte hinner med? Är det så för dig med?

Den här månaden har inneburit en hel del för mig, både jobbmässigt och privat.

  • Jag har påbörjat ett större jobbprojekt på 20 timmar i veckan som jag kommer jobba med löpande nu framåt. Kul men mycket nytt nu i början. Massor att sätta mig in i, lära mig och förstå.

  • Jag har lanserat och marknadsfört min stora onlinekurs Kreativitetsmetoden som börjar ikväll. Det ska bli så fantastiskt roligt att möta de nya deltagarna. Att få följa deras utveckling och att få coacha dem till mer lekfullhet, mer kreativitet. Så roligt!

  • Jag har jobbat intensivt med det där hemliga projektet som jag hintat lite om på Instagram några gånger. Ett för mig jätteroligt projekt som jag hoppas även blir till glädje för dig! På måndag (om exakt en vecka) lanseras det! Kan knappt bärga mig! Förresten, jag har bytt namn på Instagram men kontot och innehållet är detsamma. Numera går jag under @alexia.rahm

  • Jag har skolat in dottern på ny skola med allt vad det innebär.

  • Jag har besökt min mormors grav i Vaxholm. Det är fint när saknaden efter någon inte gör lika ont längre, utan att kunna minnas med kärlek och värme. Jag får ofta för mig att hon skojar lite med mig, från den dimension hon nu befinner sig i, varje gång jag är där. På hennes sådär subtila och ironiska vis.

  • Jag har lanserat och drivit min roliga utmaning “En om dagen i tio dagar” där de som anmält sig fick en kreativ, lekfull övning om dagen att genomföra, i tio dagar. Superkul. En av övningarna gick ut på att rita ett självporträtt med “fel” hand samtidigt som man blundade. Jag delar med mig av mitt resultat här nedan. Den här kommer jag nog köra igen, den var väldigt uppskattad. Skulle du vilja vara med i så fall?

  • Utöver detta repar jag med min kära teatergrupp varje onsdagkväll. Den 26 maj har vi premiär för en ny alldeles underbar föreställning. Det pirrar i magen bara jag tänker på det, så mycket glädje har jag av min improvisationsteater.

Föregående
Föregående

Ger mig ut i det okända

Nästa
Nästa

Oceaniska möjligheter