Planerar motvilligt
Gillar du att planera? Det gör INTE jag. Egentligen. Men jag älskar känslan efteråt. När planeringen är gjord. Det ger mig ett lugn och enorm tillfredsställelse. Det blir lite mer ordning och reda inombords.
Men själva planerandet är inget jag gillar då jag är så otroligt känslostyrd. (Hur kan jag planera morgondagen när jag inte vet vilken dagsform jag har eller vad jag känner för att göra just då?)
Som vuxen, fungerande kvinna, mamma, fru och människa i vårt samhälle fungerar det ju inte riktigt att enbart styras av det vi känner för i stunden. Tyvärr. Då faller hela vardagens tetris isär.
Planering för mig har kommit att innebära att jag ser till att det som är viktigt för mig och mitt mående verkligen blir av. Tid för andetaget. Avkoppling. Kreativitet. Skrivandet. Målandet. Teatern.
Plikter gentemot familjen och arbetsgivare har jag en tendens att automatiskt prioritera. Jobba, handla och laga mat, diska, städa, tvätta, hämta, lämna och skjutsa barn hit och dit. Hundarna.
Söndagar har blivit min planeringsdag. Då plockar jag fram min kalender som jag skapat via personligalmanacka.se och färgglada pennor och funderar på vad jag behöver och önskar få rum med kommande vecka. Planerar in min träning, meditation, kreativa stunder och promenader. Skriver in sådant som jag kanske bokat med andra.
Just detta att ha återgått till en analog papperskalender älskar jag. Det ger mig en bra överblick och som sagt, känslan när planeringen är klar… wow!
För mig som egentligen undviker själva planerandet är tricket att ha en bestämd planeringsdag (söndagar). Då ska det göras. Och när jag väl sätter igång är det ganska kul. Att själv få styra och påverka vad som är viktigt för mig att få utrymme för kommande vecka. Det ger mig möjlighet att påverka balansen.
PS. Detta är inte ett samarbete med personligalmanacka.se
